Vi var två grabbar som blev uppskjutsade till Grythyttan, därifrån skulle vi paddla tillbaka till Örebro.
Turen kan delas upp i två olika slag paddling, sjöpaddling som Svartälven består av och å-paddling som Svartån är.

Från Grythyttan är det en smal sjö som man paddlar på, vid änden av sjön efter ca 5 km kommer första lyftet. Det lyftet var verkligen uppskattat för då hade man suttit bra länge i kanoten och ville upp och sträcka på sig, man är ovan i början. Vi hade med oss kartan över kanotleden, där alla lyft och rastplatser finns markerade. Men vi märkta att det kunde vara svårt att veta hur man skulle ta sig fram på land. Efter två timmar var vi framme vid Knuffudden och där stannade vi och åt.
Efter maten var det bara att knuffa ut kanoten och fortsätta på sjöarna. Efter ytterligare ett lyft och en fika paus kom vi fram till Blankaforsen. Där stannade vi till och grillade korv och badade. Både Flosjönäset och Blankaforsen är väldigt fina ställen att sitta och se ut över sjön. Efter grillningen kände vi oss pigga och klockan var inte så mycket, så vi fortsatte till Tvärånstorp där det är en underbar sandstrand som sträcker sig hundra meter ut i vattnet.
Lagom när vi fått upp tältet börjar regnet piska mot tältduken, men ett sista kvällsdopp han vi med.

På natten hörde vi åskan och när vi vaknade på morgonen regnade det fortfarande. Den här dagen skulle bli jobbigare än vi väntat oss. En stund i kanoten och vi var dyblöta, det vräkte ned. Vi skulle ta oss förbi några kraftstationer. Vid Brattforsens kraftstation började lyftet med 200 meter smal stig som slingrade sig över en höjd. Det var inte att tänka på att lasta packningen i kanoten, utan vi fick gå några vändor för att få med packning och kanot. Efter kraftstationen hade sjöarna ersatts av Svartälven och det skulle bara vara 6-7 hundra meters paddling till sista kraftstationen. Men efter hundra meter började bekymren vattennivån var alldeles för låg för att kunna paddla hela vägen. Men när vi efter många urlastningar och en hel del bärande av kanoten kom vi fram till sista kraftstationen innan Karlskoga, upptäckte vi till vår förvåning att skylten som markerade lyftet satt ca 7m upp. För att få upp kanoten var vi tvungna att lyfta kanoten och balansera den på stora stenat innan vi kom upp.
När vi äntligen kom till Karlskoga var vi så trötta att vi gick och lade oss redan vid åtta snåret.

Tredje dagen började med en kanot-promenad på ca 1,5 mil. Eftersom det inte finns någon vatten förbindelse mellan Möcken och sjön Ölen valde vi att gå hela vägen lite beroende på att det var rätt stora vågor på Möcken.
Tidigare under resan hade vi fått punktering på ena hjulet och nu när vi skulle gå så långt valde vi att pulade in massa gräs i däcket för att inte förstöra fäljen. Under transporten fick vi en hel det blickar på oss. Efter några timmar var det dags att skjuta ut kanoten i sjön Ölen och fortsätta färden. På Ölen blåste det och några vågor slog in över kanten men det var inget ting skulle vi märka. När vi kom till Toften fick vi känna på riktiga vågor, vågorna var en halvmeter höga och var och varannan slog in i kanoten. Det var faktiskt riktigt roligt att guppa upp och bland vågorna, men det blev lite jobbigt
Vi stannade till på rastplatsen vid Spjutviken och åt, för att senare när det mojnat lite fortsätta färden mot svartåns mynning. Vid elva tiden var vi framme vid Stockås där vi slog läger för natten.

Fjärde och sista dagen som gick på svartån var inte så rolig paddling, eftersom kanterna är höga såg man inget mer än himlen. Vi paddla på och kom till Lindbacka frampå eftermiddagen. När vi hade 20 meter kvar till parkeringen, där vi skulle bli hämtade gick ena hjulaxeln av till kanotkärran.

Där slutade resan för den här gången.